Inkomna motioner
1. Motion till Lantmännen: Orättvis fördelning av ortstillägg vid inleverans av spannmål i Norrland
Bakgrund
Ortstillägget eller va jag vill kalla det för transportstillägg vid inleverans av spannmål till Lantmännen borde va avsett för att kompensera för skillnader i transportavstånd och därmed faktiska transportkostnader. I dagsläget fungerar de inte något vidare och extra speciellt är det gällande inleverans till torken i Degernäs då avståndet är så oerhört stora i norra delarna av Norrland.
Motivering
Nuvarande ordning innebär att producenter med korta transportavstånd överkompenseras, medan producenter med långa avstånd får bära en oproportionerlig stor del av transportkostnaden själva. Detta borde strida mot syftet med orts/transporttillägget och leder till en tydlig orättvisa mellan medlemmar främst i norr där vi i egentligen har bara en tork.
I ett område som Norrland där vi som sagts har bara en tork så blir avstånden långa och transportkostnaden utgör då en betydande del av den totala produktionskostnaden så blir denna felfördelning särskilt kännbar. Leverantörer till torken i Degernäs har ett spann ifrån 1 ynka kilometer till att en del har uppåt 30 mil så blir denna felfördelning särskilt kännbar. Detta försämrar möjligheten för spannmålsodling och minskar incitamentet att på sikt kunna fortsätta leverera spannmål till Lantmännen i Norrland. Leveranser till Degernäs går ju sedan direkt till foderfabriken i Holmsund som i dagsläget är i behov av åtskilliga tusentals ton ifrån södra/mellan Sverige. Så en ökad invägning i Degernäs borde gynna både lantmännen och spannmålsodlare i norr ekonomiskt samt borde det vara en god sak för miljön.
Yrkande
Jag yrkar att Lantmännen
1. genomför i hela landet en översyn av ortstillägget för inleverans till torkarna, främst till torken i Degernäs där avstånden är som störst.
2. inför en differentierad modell där ortstillägget görs om till ett transportstillägg baserat på faktiska avstånd från medlem till tork eller någon form av zonindelning, så att ersättningen bättre speglar verkliga kostnader då avstånden är så oerhört olika.
3. gör en beräkning på kostnader för transporter till foderfabriken i Holmsund ifrån södra delar av Sverige kontra vad en ökad invägning i Degernäs skulle innebära ekonomiska vinster och det läggs oavkortat på ett differentierat transportstillägg för medlemmars inleveranser till torken i Degernäs
Fredrik Nordin Älandsbro
2. Motion till Lantmännen angående Lantmännenkortet som ersatte gamla Agrolkortet
Bakgrund
Det tidigare kortet som hanterades via Nordea fungerade mycket bra och upplevdes som stabilt med bränslerabatter och annat. Det fanns 2 typer, ett kort för privatpersoner och enskilda näringsidkare samt ett kreditkort som inkluderade alla förekommande företagsformer som vi lantbrukare har. Exempelvis så kunde handelsbolag med anställda ställa ut kort till dessa för praktiska inköp och få en månatlig sammanställd faktura. Väldigt bra upplevdes det.
Efter bytet till nytt namn och en ny kortlösning via SEB har situationen förändrats markant. Istället för en förbättrad medlemsnytta har många medlemmar upplevt försämrad funktion, ökad administration och i vissa fall direkt exkludering.
Det är anmärkningsvärt att en så omfattande förändring genomförts utan att säkerställa att lösningen fungerar för hela medlemskåren.
Motivering
- Exkludering av handelsbolag och kommanditbolag. En betydande del av lantbruket bedrivs bedrivs i HB- och KB-form. Att den nya kortlösningen inte fungerar för dessa bolag innebär i praktiken att fullt legitima medlemsföretag stängs ute direkt när nya korten infördes. Detta är oförenligt med en medlemsägd kooperations grundprinciper.
- Krav på BankID diskriminerar äldre medlemmar. Medlemmar utan BankID kan inte aktivera kortet. Det innebär att äldre medlemmar som man bl.a. läst om i Land och de medlemmar som valt bort digitala lösningar fråntas tillgång till medlemsförmånen. Detta strider mot grundläggande kooperativa principer om likabehandling.
- Tekniska problem och bristande funktionalitet. Möjlighet att lägga in kortet på en mobiltelefon fungerar inte. Gamla korten fungerade att lägga in, både enkildas kort samt företagskort. Finns den moderna tekniken så måste den även stödjas av nya korten.
- Felaktiga påminnelser trots autogiro. Påminnelser har skickats redan på förfallodagen, även till medlemmar med autogiro. Detta skapar stor osäkerhet och irritation och riskerar att allvarligt skada förtroendet mellan medlem och förening. Särskilt när betalningen i realiteten är korrekt hanterad.
- Försämring jämfört med tidigare lösning. Bytet från Nordea till SEB har inte inneburit en förbättring för medlemmarna. Tvärtom upplevs det gamla systemet som mycket mer funktionellt och bättre anpassat till Lantbrukets villkor.
Det är djupt problematiskt när en förändring som skall stärka medlemsnyttan i stället leder till frustration och exkludering.
Yrkande
Jag yrkar:
- Att man omedelbart utreder bristerna i nuvarande kortlösning och redovisar en åtgärdsplan.
- Att korten anpassa så att Handelsbolag och Kommanditbolag fullt ut omfattas som med tidigare lösning.
- Att alternativ aktivering utan BankID införs.
- Att rutinerna kring påminnelser omedelbart rättas till.
- Att styrelsen redovisar skälen till leverantörsbytet och hur medlemsnyttan säkerställs i beslutet.
Fredrik Nordin
3. Lantmännen/Scan ska verka för att grisslakt och grisuppfödning skall finnas i mellannorrland.
Bakgrund:
Västernorrland hade ända till och med 90-talets slut en betydande livsmedelsproduktion och flera slakterier. Då fanns flera mindre slakterier som slaktade flera djurslag – inklusive gris.
År 1992 fanns det 1277 jobb inom livsmedelstillverkningen i Västernorrland. 2013 var siffran nere i 706. Under samma tid tappade Sundsvall från 725 jobb till 238. Två tredjedelar av jobben försvann i kommunen. Samma process drabbade även Jämtlands län.
Scan i Sundsvall drev både slakteri, styckeri och charktillverkning.
Situationen idag är att endast ett mycket litet antal mycket små slakterier slaktar gris och antalet sjunker. Detta har medfört att allt färre grisar föds upp i vår region, och de kvarvarande större uppfödarnas grisar utsätts för långa transporter.
Ökade risknivåer för smittsamma sjukdomar hos gris har ökat kraftigt de senaste åren vilket medför att det är viktigt att ha grisuppfödning och grisslakt spridd över hela landet. I Norge har man strikta regler för avstånd mellan grisgårdar och begränsning av antalet grisar per gård.
Långa transporter ger en sämre köttkvalitet, sämre djurvälfärd och högre kostnader.
Mitt förslag är:
Att Lantmännen/Scan ska verka för att etablera grisslakt i vår region.
Helena Vestin leg vet och Per Jonsson
4.Motion angående storskaligt grisslakteri med elbedövning
Vision:
Lantmännen/SCAN ska blir först i Norden med ett storskaligt grisslakteri med modern teknik och logistik som befrämjar djurvälfärden och personalens trivsel, samt ger en kraftigt förbättrad köttkvalitet! Låt oss se hur ett sådant slakteri ser ut:
https://www.youtube.com/watch?...
Bakgrund:
Slaktaryrket har tappat i status i vårt land i takt med att slakterierna blivit större och större.
Under 70- och 80-talet fanns det många mindre slakterier över hela landet och de sysselsatte en stor mängd människor. Det var ett yrke som alla kände till. Många svenskar arbetade i branschen.
Den snabba rationaliseringen av livsmedelsindustrin medförde att många slakterier lades ned och allt färre människor arbetade i branschen. Även utbildningar i slakt- och styck lades ned. Det har medfört att nu arbetar allt färre svenskar i våra stora slakterier och den yrkesstolthet som en skicklig slaktare i ett mindre slakteri kunde känna, har ersatts av ett monotont löpande-band-arbete med mycket lågt anseende.
Det är tillika allt färre människor som växer upp med lantbruksdjur och det saknas personal med känsla och kunskap som vill arbeta på slakteri.
Att de stora grisslakterierna dessutom använder en bedövningsmetod som är starkt kritiserad och undermålig bidrar också till att skrämma bort människor från dessa arbetsplatser. Vem vill berätta att man arbetar på ett slakteri där man avlivar grisar på ett dåligt sätt? EU har för länge sedan klassat koldioxidbedövningen som direkt olämplig och gett branschen i uppgift att ersätta den så fort som möjligt.
Förutom bristande djurvälfärd och låg personaltrivsel så ger även långa transporter och den utdragna koldioxidbedövningen en kraftigt försämrad köttkvalitet och större svinn: grisar skadas i den utdragna processen och många dör i bedövningen och får kasseras som kadaver.
Konsumenter väljer i allt större utsträckning bort fläskköttet idag pga dålig kvalitet och dålig djurvälfärd.
Restaurangerna vill ha ett svenskt premium-fläsk de kan lita på när de får frågor av matgästerna.
Vi yrkar att:
Lantmännen/SCAN verkar för att bli först i norden med ett väl fungerande storskaligt grisslakteri!
Helena Vestin leg vet och Per Jonsson leg vet/slaktare – ägare av Vänna Gårdsslakteri Timrå
5.Lantmännen/Scan ska verka för utbildning i slakt- och styckkunskap i vår region
Bakgrund:
Västernorrland hade ända till och med 90-talets slut en betydande livsmedelsproduktion och flera slakterier. Det fanns flera mellanstora slakterier och en fungerande nödslaktsverksamhet som kunde tillvarata köttet från många skadade djur efter utökad besiktning och provtagning av Livsmedelsverkets besiktningsveterinärer. Därmed kunde en hel del av djuren/kropparna undgå destruktion och en del av det ekonomiska värdet kunde tillvaratas.
År 1992 fanns det 1277 jobb inom livsmedelstillverkningen i Västernorrland. 2013 var siffran nere i 706. Under samma tid tappade Sundsvall från 725 jobb till 238. Två tredjedelar av jobben försvann i kommunen. Samma process drabbade även Jämtlands län.
I våra tider, med brist på kött och högre köttpriser, ökar intresset för att tillvarata kött från skadade djur och undvika dyrbar destruktion av djur som inte klarar den oftast långa transporten till slakteriet. Detta medför en betydande efterfrågan på nödslakt.
Efterfrågan på slakt- och styckkunniga personer ökar, samtidigt som de flesta pensionerade slaktare och styckare som hjälpt till med detta under tidigare decennier successivt försvinner.
Situationen idag med ett fåtal mycket stora slakterier- ffa lokaliserade i södra Sverige, är även en beredskapsfråga: 98% av slakten i Sverige slaktas på 9 slakterier! Om något eller några av dessa stora slakterier slås ut uppstår snabbt en mycket lång slaktkö medförande ekonomiska och djurvälfärdsmässiga stora nackdelar. I de flesta fall innebär det också ännu längre transporter av slaktdjuren.
Vårt förslag är:
Att Lantmännen/Scan ska verka för att etablera ett utbildningsslakteri , för att säkerställa regional kapacitet vid eventuella störningar i slaktkedjan och säkerställa rekryteringen av personal till sina slakterier.
Att Lantmännen ska verka för att sprida kunskap om fördelarna med lokal slakt och beredskapsslakt, både bland medlemmar och allmänheten, för att öka förståelsen och stödet för denna viktiga verksamhet.
Förslagsvis kunde det ligga på Nordviks lantbruksskola. Där finns både nöt- och fåruppfödning. Kött från skolan tillagas i skolköket.
Att kunna föda upp, slakta, förädla och tillaga mat från egna djur utan transporter vore ett unikt värdefullt koncept! Sannolikt det första i Sverige! Mycket värdefullt ur både hållbarhets-, beredskaps- och djurvälfärdshänseende. Samt öka statusen på slaktaryrket.
På köpet produceras ett kött med väsentligt högre kvalitet då djuren ej stressas. Ett samarbete med restaurangskolan i Härnösand torde också bli intressant.
Helena Vestin leg vet och Per Jonsson leg vet och slaktare
